Riktlinjer

• “Bergis” (el. “barkis”) är en försvenskning av, det ursprungligen (väst)-jiddischka ordet “barches”, vilket är helt synonymt med, det idag vanligare ordet, “challe”, vilket var den dominerande termen för ‘shabbat-bröd’ i östeuropeisk jiddisch. Bergis är ett av de få ord från jiddisch som upptagits i svenska språket, och inlånades sannolikt redan under 1800-talet. Enligt C. V. Jacobowsky (1924) var ordets språkliga spridning begränsad till ett fåtal svenska städer, nämligen Stockholm, Norrköping och Göteborg (dvs. de städer som judar fick bosätta sig i fram tills emancipationen), vari den sistnämnda staden det uttalas “barkis”, istället för “bergis”. Även i jiddisch finns en rad olika uttal; i vissa dialekter uttalas det “berches” (el. bershes), med e-vokal, i andra “barches” (el. barshes) med a-vokal. Att ordet uttalas olika i Göteborg och Stockholm har sannolikt att göra med varifrån i Tyskland de lokala judarna hade sina ursprung. Bertil Maler (1979) härleder “barches” från hebreiskans בירכות (birkhos enl. aschkenaziskt uttal), vars äldsta kända förekomst är daterad 1504, i ett jiddisch-manuskript — då i ordsammansättningen בירכות–קוכן (birkhes-kukhn), ordagrant birkhes-kakor. Idag har ordet helt ersatts av “challe” bland svenska judar, och den allmänna kännedomen om ordets judiska ursprung är sannolikt liten bland icke-judar. Ref. Jacobowsky, C. V. (1924). Smärre bidrag. Bergis eller barkis. I: Nysvenska Studier 4. S. 276-277. Maler, B. (1979). Western Yiddish Berkhes or Barkhes, its Origin and Offshoots in Scandinavian Languages. In: Nordisk judaistik/Scandinavian Jewish Studies 2. p. 1-5.